När jag vaknade imorse trodde jag att den här dagen skulle bli precis lika grå och tråkig som alla andra. Men INTE! Större delen av förmiddagen satt jag och kollade på anime och gick sen hem till Stellan för att kolla hans post. När jag sen kom hem och gick in i hissen så hände det, det fruktansvärda. JAG FASTNADE I HISSEN O_O !!!!! Dörren gick inte att få upp! Jag ringde till Daniel som skyndade hem (fast jag tycker han var ganska långsam). Under tiden jag väntade på han började jag fundera på att krypa ut i hiss-schaktet typ Mission Impossible. Men Daniel kom och hade med sig vaktmästare och hiss-expert.
Man tror ju att man skulle få panik och cellskräck när man är inlåst i en hiss, men eftersom man är svensk många generationer tillbaka så har man såklart andra prioriteringar, som tex hur otroligt pinsamt allting var. Tyckte det var mycket genant när man kom ut ur hissen och alla okända människor stod och stirrade på en. Önskade faktiskt hellre att man hade haft klaustrofobi och svimmat av inne i hissen. Då skulle alla tycka synd om mig istället för att stå där och flina fånigt. Man bara vet att det här kommer att bli deras bästa partyhistoria flera veckor framöver.
Men, inget ont som inte har något gott med sig. Nu kan jag med gott samvete trycka i mig massa ostkrokar och cola ikväll, måste ju ha något att trösta mig med efter den här mycket traumatiska upplevelsen!
En sak är säker iaf, ska ALDRIG mer åka hiss igen!